Drogsociologi.se

En relativt ny artikel i Addictive Behaviours redovisar en del intressanta fynd utifrån en studie om ecstasyanvändare som injicerar eller har injicerat andra droger. Detta är viktig forskning eftersom de flesta studier som gjorts om så kallade Injecting Drug Users (IDU’s), det vill säga injicerande droganvändare, har fokuserat på opiater, främst heroin. Det finns relativt lite forskning om de som injicerar stimulanter som till exempel kokain. Frågan är om det egentligen finns några tendenser som påvisar en övergång från ecstacyanvändning till injicerande och hur dessa i så fall ser ut.

I den här studien används begreppet REU, regular ecstasy users (regelbundna ecstasyanvändare, eller ”festknarkare” om man så vill) i den övergripande betydelsen en grupp användare av psykostimulantia, som är runt 25, oftast inte deltar i någon behandlingsinsats och som i jämförelse med andra IDU:s sannolikt inte använder opiater. De deltagande i studien kontaktades för en strukturerad intervju under 2007 i Australien. Man använde en nationell studie, The Ecstasy and Related Drugs Reporting System, som vill fånga upp nya trender på marknaden för dessa droger.

Att använda termen IDU är dock delvis problematiskt eftersom det kan leda till farligt generaliserande. Det sätt som en individ intar en eller flera droger på är inte något som är statiskt. Därför är det viktigt att klart definiera vad som menas med att stämpla en människa som injicerande droganvändare. Vilken drog handlar det om? Menar man med benämningen att användaren har en vanligtvis injicerad drog som ”favoritsubstans”? Används fler droger i samband med injicerandet? Vilken tidsperiod har man använt sig av när man frågat användaren? De senaste sex månaderna? Tolv? Under människans livstid? I den här studien var kriteriet för att kunna delta att man använt ecstasy minst en gång inom sex månader före intervjun, medianen var användning vid 12 tillfällen under denna period.

Flerdrogsanvändning, så kallad poly drug use, var vanlig. Till exempel hade 96 % använt alkohol, 81 % cannabis, 74 % tobak, 71 % metamfetamin och 40 % kokain. Kanske något förvånande att cannabis var mer vanligt än tobak (även om Australien har en hög prevalens) och att nästan lika många även använt den i media så demoniserade drogen metamfetamin. Dock var det inte helt vanligt med injicerande användning av droger i urvalet, 79 % kategoriserades som ”non-injectors”, det vill säga att de aldrig hade injicerat. 12.8 % rapporterade att de hade injicerat åtminstone en gång under de sex månaderna innan intervjun. Som jag uppfattar artikeln så gör författarna ingen urskillning mellan vilka typer av droger användarna hade injicerat under den undersökta perioden. Det handlar alltså inte om att de skulle injicera ecstasy (MDMA), något som både är ovanligt och onödigt farligt.

Det står också klart att de flesta som började injicera gjorde det främst på grund av nyfikenhet men att även faktorer som grupptryck och en vilja att få ett starkare rus fanns med. Metamfetamin var de vanligaste drogen att börja injicera, följt av heroin. De flesta injicerade första gången i sällskap med en eller flera vänner och 40 % rapporterade att de hade en annan drog i kroppen vid tillfället, främst alkohol och cannabis. Dock fanns det många likheter mellan den undersökta gruppen som injicerat och andra injicerande droganvändare. Första gången sker ofta i den sena ungdomen, sker i sällskap med andra och de fick till övervägande del hjälp av någon annan att injicera.

Det är intressant att man i studien även frågade de som tidigare hade injicerat, men inte gjort det de senaste sex månaderna, det vill säga ”former injectors” om anledningarna till varför de inte hade gjort det. Då handlade det främst om att man inte gillade att injicera eller att inte vilja bli stämplad som ”junkie” eller pundare. En del ville även undvika skador relaterade till injicerande bruk, gillade inte effekterna (det starkare ruset) eller hade en rädsla för blodburna virusinfektioner som HIV eller hepatit C.  De faktorer som gjorde att man fortsatte att injicera var att flera indikationer på problematiskt drogbruk fanns med i bilden och att man var inom ett behandlingsprogram.

En studie som den här ger oss en hel del intressanta och användbara siffror och även en viss grund för att beskriva gruppen injicerande ecstacyanvändare i Australien. Dock skulle jag vilja se lite mer kvalitativa element för att kunna få en ökad förståelse för fenomenet i sig. Jag vill poängtera att situationen i Australien är relativt olik den i de nordiska länderna och vill inte dra några slutsatser utifrån den svenska kontexten. Det man dock skulle kunna ta lärdom av är att komma ihåg att heroin inte är den enda drogen som injiceras och att ett informationsmaterial med skadereducerande ambitioner skulle kunna tas fram för att reducera de ökade riskerna som kommer med att ha andra droger i blodet när man injicerar för första gången. Detta med tanke på att 40 % uppgav att detta var fallet vid första tillfället de injicerade.

Dunn, Matthew, Degenhardt, Louisa & Bruno, Raimondo (2010) ‘Transition to and from injecting drug use among regular ecstasy users‘, Addictive Behaviors, vol. 35, pp. 909-912.