Om kat i A&N
Det är med nöje jag läser senaste numret av A&N eftersom temat är khat, eller kat som verkar ha blivit den gängse stavningen i media. Staffan Hasselgren som är redaktör för tidskriften ska ha en eloge för att han presenterar problematiken med khat på ett sätt som inte är vanligt i tidigare artiklar och reportage i A&N. Han gör en intressant koppling mellan påståendet att khat bär skulden för somaliers svårigheter att integreras i det svenska samhället och 1800-talets nykterhetsrörelse. Kanske är motståndet mot khat en typ av symboliskt korståg mot de som inte är som ”oss” och som inte sällar sig till den skötsamma arbetarklassens ideal. Kolla till exempel in Joseph Gusfields klassiska verk om den amerikanska nykterhetsrörelsen och dess moralistiska kamp emot alkoholen i Symbolic Crusade: Status Politics and the American Temperance Movement utgiven 1963.
Jag gillar Hasselgrens strukturella analys av problemet när han hävdar att detta individbaserade skuldbeläggande bara ser en lösning på ett komplext problem, som just relaterar till ”sociologiska” begrepp som klass, kön, etnicitet och religion.
Artikeln om föreningen Somaliland i Malmö är intressant eftersom en av de intervjuade, Mohamed Ahmed som är projektassistent, talar om khat som en klassfråga. Detta eftersom ekonomiskt starka familjer i Somalia lever aktiva liv och inte har tid att ta del i de långa sessionerna. Istället är det de fattiga i städerna som i stor utsträckning använder drogen i motsats till de som befinner sig på landsbygden som inte har tid eftersom de måste arbeta långa dagar för brödfödan (dock kan man undra om inte vissa tuggar khat för att klara av dessa långa arbetsdagar, här finns säkert rum för kontextuella avvikelser).
I den här artikeln av Sven Rosvall finns dock vissa drag som jag känner igen väl från tidigare skildringar av khat. Här används något som kan liknas vid en diskursiv trop, när presumtiva effekter av khatanvändning bland somaliska män och relationen till deras kvinnor klumpas ihop till en nästan Weberiansk idealtyp.
”Om mannen ofta träffar sina vänner för att tugga kat blir följden konflikter med frun. Hon tvingas ta hand om barn och hushåll på egen hand medan han är hemifrån eller sover” (s. 15).
Lägg märke till hur en statistiskt sett väldigt liten population av khatanvändare reifieras när de förvandlas till ”mannen” och ”frun” i bestämd form singularis. Notera även ”blir följden” som ganska strikt vill påvisa en direkt korrelation mellan khatanvändning och konflikter inom familjen. Självklart finns det parrelationer där ett problematiskt användande av drogen påverkar negativt på detta sätt, men jag köper inte att det med nödvändighet måste vara på det viset.
En annan artikel berättar om att landets första mottagning med inriktning på khatanvändning nu har öppnat på Rinkeby-Kistas beroendemottagning, något som är välkommet eftersom detta skiftar fokus från khat som ett polisiärt och socialt problem till ett folkhälsomässigt sådant.
I artikeln som baseras på en intervju med Lars Hansson på Tullverket får vi veta att de ser khatanvändningen som ett växande problem men att det samtidigt är ett ”litet och koncentrerat problem”. Detta på grund av att användningen endast sker inom en avgränsad grupp människor med rötter i någon av länderna i nordöstra Afrika. Detta innebär att myndigheter, privatpersoner och journalister kan vara rädda för att stigmatisera dessa utsatta minoriteter. Det är alltså problematiskt att göra kopplingen mellan somalier som etnisk grupp och en viss drog även om fallet uppenbarligen är så.
Socialantropologen Axel Klein intervjuas i en artikel av Jon Pelling. Jag läste ganska tidigt den bok han varit med och författat tillsammans med David Anderson, Susan Beckerleg och Degol Hailu, The Khat Controvercy: Stimulating the Debate on Drugs. Han för fram ganska kontroversiella åsikter om khat och hur drogen bör hanteras i Storbritannien. Han hävdar att problemet så som det definieras av politiker är starkt överdrivet. Det är ytterst problematiskt att skylla en hel grupps sociala problem, som att ”integreras” i samhället eller på arbetsmarknaden, på en enskild drog. Många somaliska kvinnor är motståndare till khatanvändning på grund av att familjen far illa och konflikter skapas på grund av missbruket. Detta argumenterar Klein emot med hänvisning till en krock mellan muslimska värden och västvärldens syn på kvinnans position i samhället och inom familjen.
Det ligger mycket i Kleins kritik även om jag får en viss känsla av att han talar utifrån ett mycket västerländskt perspektiv som expert med stort E. Jag är inte säker på i hur stor utsträckning hans åsikter bygger på faktiska förhållanden och intervjuer eller observationer utifrån de grupper som använder khat. Klein är dock, tillsammans med professor David Nutt, ännu ett exempel på hur det finns en spricka mellan politikernas moraliska ståndpunkter och forskarnas vetenskapligt informerade åsikter (som dock inte kan undgå att vara moraliskt influerade i sin tur).
Till sist en liten kommentar angående stavningen av khat. Sydsvenskan verkar genomgående använda stavningen kat även om också khat ger några träffar i deras databas och om man söker på Dagens Nyheters webb så ”vinner” kat med 80 poster mot 18 för khat. Detta temanummer av A&N använder också stavningen kat medan jag själv konsekvent har använt stavningen khat hittills. Som många känner till har bladen från växten Catha edulis många olika namn beroende på kulturell och språklig kontext.
Jag använder genomgående ”khat” eftersom det har blivit den allmänt använda stavningen i de engelska språkområdena. En del förfasas över anglicismer, men många substanser benämns med det engelska namnet i Sverige (ecstasy, angel dust, weed, magic mushrooms etc, även om mycket är slang). Importen av engelska termer för droger är över lag väldigt vanlig i Sverige. Både ”khat” och ”kat” relaterar ganska dåligt till själva uttalet [katt], men det där h:et kanske tydligare skulle kunna signalera att uttalet snarare är [katt/kätt] än [kat]. Ett problem med stavningen kat stötte jag på när jag samlade in material till min kandidatuppsats, då sökningar på kat i diverse mediearkiv även gav mig en hel flod av artiklar där bokstavskombinationen förekom på grund av avstavningar av ord som ökat eller kategori. Men det sistnämnda är såklart ett problem som nog mest är akademiker förunnat.
Jag inser att jag inte har någon chans att få till en ändring av stavningen eftersom kat verkar ha blivit den gängse benämningen inom journalistiken och på hemsidor som Drugsmart. Därför sällar jag mig härmed till ledet och använder från och med nu stavningen kat (även om jag får erkänna att det tar emot lite). Men så kan jag ju fortsätta med stavningen khat när jag skriver på engelska.