Pierre Bourdieu har så klart en självklar plats i sociologins kanon med begrepp som habitus, hans distinktion mellan olika typer av kapital och hans forskning kring reproducerandet av social klass. Hittade en intressant dokumentärfilm om honom, Bourdieu: Sociologie est un sport de combat, som kan översättas till ”Sociologi är en kampsport”. Finns på The Pirate Bay.
En intressant dokumentär om hur psykofarmaka allt oftare skrivs ut till barn och ungdomar som diagnostiserats med olika neuropsykiatriska störningar som ADHD är Generation RX av Kevin Miller. Här granskas kopplingarna mellan myndigheter som amerikanska Food and Drug Administration (FDA) och psykofarmakaindustrin. I fallet med Prozac hade FDA kännedom om läkemedlets tendenser att skapa självmordsbenägenhet och här dras en koppling till de så kallade skolskjutningarna i USA, i relativt hög grad har gärningsmännen varit påverkade av dessa antidepressiva läkemedel som biokemiskt förändrar hjärnan.
De profitmotiv som verkar styra mycket av produktionen av dessa läkemedel som Prozac (egentligen Fluoxetin) och Ritalin ses som en del av en biologisk eller neurobiologisk diskurs som också kan ses vara en del av en tilltagande medikalisering av många sociala problem. (För en utmärkt introduktion kolla in Peter Conrads artikel ‘Medicalization and Social Control’ i Annual Review of Sociology 18: 209-232).
Här verkar det handla om att företagen som tillverkar läkemedlen vill bredda det fält av potentiella patienter som kan behandlas med så kallade ”Selective serotonin reuptake inhibitors” (selektiva serotoninåterupptagshämmare) till att även inkludera barn och ungdomar. Detta sker genom att de diagnostiseras som sjuka som i fallet ADHD och kan ses som en process där sjukdomar aktivt skapas för att öppna upp nya marknader. Det ska dock nämnas att detta är något som sker på olika nivåer och i ett samspel mellan läkemedelsföretag och legitimerade doktorer och medicinsk personal. Den här processen är till synes mer åt en kommersiell sådan än en rent vetenskaplig eller medicinsk.
Dokumentären är alltså starkt kritisk till detta och medicineringen beskrivs av några intervjuade i så starka ordalag som ”kemisk lobotomi” och ”manipulation av medvetande”. Fokus ligger alltså på en så kallad ”quick fix”, att komma runt kostsamma psykologiska insatser som beteendeterapi med ”stimulantterapi” istället. Eftersom det neurobiologiska synsättet behandlar avvikande beteende som främst beroende på kemiska obalanser ligger det nära till hands att börja skriva ut läkemedel för att åtgärda detta.
Så kolla in filmen, den finns på The Pirate Bay.
Sträckläser boken Snusfabrique – Världens roligaste bok om snus av trubaduren, sångförfattaren och före detta snusfabrikören Bengt Sändh och upptäcker under den putslustiga ytan en intressant bok om snustillverkning och egenföretagande. Sändh berättar på ett roligt sätt om hur han startade sin egna snusfabrik 1992, utformade sina egna recept och till slut sålde företaget till Swedish Match. Speciell är den aura av en annan tid som man får av boken, för mig verkar det milsvida väsensskilt att driva en egen snusfabrik i den egna bostaden om man jämför med den globaliserade och specialiserade tobaksvaruproduktionen av idag.
Sändh, Bengt (2007) Bengt Sändhs Snusfabrique – Världens roligaste bok om snus, Stockholm: Big Bok.
En intressant ledare i New York Times som diskuterar kopplingen mellan förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna och kriget mot droger. Artikeln tar upp slående exempel på hur kriget mot droger har fått extremt negativa konsekvener på en rad områden som överfulla fängelser och dödsstraff för droganvändande. Istället stödjer författarna harm-reduction (skademinskning) och en mer human drogkontrollspolitik.
FN:s Office on Drugs and Crime (UNODC) har släppt sin World Drug Report 2009. Intressant är bland annat ett så kallat Triangular Initiative som involverar Afghanistan, Iran och Pakistan för att stoppa utflöde av opium. Här utgår man ifrån att ju mer opium som hindras från att nå Europa via dessa länder desto mindre heroin kommer ut på den Europeiska marknaden och desto större chanser för ett stabilare Väst- eller Centralasien.
Rapporten är också negativ till legalisering av droger, dels för att man fruktar en total drogepidemi om så skulle ske samt att man hävdar att en parallell svart marknad skulle uppstå i likhet med situationen med cigaretter och alkohol. Denna problematik har Edenborg, Berg och Goldman skrivit om på Newsmill när det gäller fallet Portugal.
Bra att det betonas att drogberoende behöver medicinsk hjälp, inte repressalier från kriminalväsendet. Detta väcker dock frågor om en medikalisering av drogberoende som måste diskuteras vidare, vad händer egentligen när den medicinska diskursen allt mer definierar och diagnostiserar droganvändande?
